söndag 28 februari 2016

kort kimono


Svart med svart ska tydligen vara galet modernt, oavsett kan det vara effektfullt och riktigt snyggt när de svarta plaggen har helt olika lyster och material.

Efter att jag hade sytt skjortklänningen i svart och upptäckt att tygen var polyester och inte siden lekte jag vidare med resterna utan minsta dåligt samvete.


Jag har en blå "morgonrock" från H&M hemma, från deras underklädes del. Den är i silkigt material och skuren som en kimono med separata ärmar, dvs den går omlott och ärmarna är vida och raka. Den är precis för kort för att vara en anständig morgonrock men för lång att ha som blus eller tunika och därför har tanken slagit mig att jag borde sy en längre och en kortare variant.


Det här är första försöket till kort kimono, jag önskar att jag hade strukit och pressat alla ytterkanter jag vek in innan jag sydde men bubblorna är ju bara estetiska, inget som stör funktionen.
Åter igen står egen snedslå på listan över saker jag behöver börja göra och sy ordentligt men på insidan är det franska sömmar överallt, jag övar för fullt på mina utvecklingsområden.


Jag kopierade min morgonrock rakt på tyget genom att helt enkelt lägga den ovanpå och klippa runt, inte så exakt men det funkade. Lite egna lösningar gjorde jag när det kom till knytningen.
Eftersom jag ville ha band från varje sidsöm och inte bara från ena sidan och mitten så sydde jag fast bandet som går över det stycke som gör den yttre omlotten, i själva framstycket så att inte stycket får för sig att glida år sidan trots att kimonon är knuten.


Ryggen blev riktigt bra när jag sydde dit en decimeter smock, det är så lätt gjort när jag har ett speciellt resårband som verkar gjort för smock. Det är ca 3cm brett och består av 6st smala runda resortrådar som är sammanbundna av ett väldigt tunt och glest nät. 
Jag syr helt enkelt med vanlig raksöm, mellan resårtrådarna samtidigt som jag sträcker ut bandet och sen är smocken klar, sömmarna hamnar perfekt och det rynkas precis lagom. Inget trassel med separata resårtrådar eller kanaler.

Samtidigt som jag övar på det som är svårt för mig är det skönt att få göra det lätt för mig också.

Tyger: tyget har jag fått
Mönster: egen design
Datum: december 2015

lördag 27 februari 2016

som en nallebjörn

Det är så roligt när mina vänner ber mig att sy något som de inte kan köpa,  jag blir lite hedrad att de kommer till mig istället för att lägga hutlösa summor i en affär.

Så när en vän behövde en overall till sitt, vid den punkten ofödda barn men i skrivandets stund nyfödda barn att ha direkt när den kom, blev jag överlycklig.

Hon köpte själv tyget via en webbshop som jag tyvärr inte minns namnet på men det är ett väldigt specifikt tyg så googlar jag lite kan jag nog få fram det. Det är ullfleece, GOTS certifierat och ekologiskt.
Färgen hon valde var en ljusare gråbrun nyans och med sig hade hon resterna av en stickad barnkofta i grått siden/merinoull garn som vi klippte kantband av, underbar återvinning!

ganska bra färgåtergivning trots dålig bild

Modellen skulle vara i stl 56/60 med långa ärmar och ben, ingen luva och sånna där "sockor" och "vantar" som sitter fast i overallen och viks över ärm- och benslut.
Overaller har jag sytt men inte så smått och även om mina barn hade just de funktionerna i ärm- och benslut på en köpt overall och jag tänkt sy en själv har jag inte gjort det heller, mycket nytt att bita i.

Det var ett jätteroligt projekt och min vän "beställaren" var här med bebismagen och blivande storasyster på 1,5 år och sydde/umgicks en eftermiddag. Sen åt vi middag och roades oss med att titta på lilltjejen som badade i en vattenmugg på köksbordet. Visste inte att små barn kunde bada i 1dl vatten men det kunde de visst haha.

Overallen blev inte klar den kvällen, det krävdes mycket hjärngympa för att få till alla önskemål och rita mönstret rätt. Dessutom satt någon på sybordet och drog i alla trådar när vi sydde så det tog lite länge tid än planerat.

Men jag kunde inte slita mig från dunbollen till tyg, något så mjukt har jag nog aldrig sytt i förut och att det var ett rent ylletyg kändes helt otroligt.

Till slut blev den klar, knappar fick den dagen efter, små i metall eftersom jag inte hittade några så små i trä, vilket var önskemålet.

bara knapparna som saknas

Nytillskottet som skulle ha overallen kom ut en vecka senare och drunknade i den alldeles för stora overallen men den används tydligen ändå flitigt när de åker bil, den är lagom tunn och smidig ändå.

Några lärdomar drog jag också och det är att man ska sy ärmar och ben så långa att sockan/vanten inte behöver bli något som sticker utanför utan längden när de är bortvikta utan att längden redan tillåter att de snor lite ben/ärmlängd när de viks över. Svårt att förklara men jag skriver det här för min egen skull så jag minns det till nästa vända.

Tycker att overallen såg ut som en nallebjörn, den kändes definitivt som en sådan!


Tyger: Ullfleece, svensk webb shop (vet ej vilken), återbruk av barnkofta i siden/merinoull garn
Tygåtgång: Ullfleece 120x60cm, muddtyg ca 30x5cm
Mönster: egen design
Datum: januari 2016

fredag 26 februari 2016

sommarens bästa lever än

Tyvärr är även sommarens blå fullträff till klänning en hemsk polyestervariant men den är trots det helt fantastisk.

Jag sydde den innan jag åkte till Fårö i augusti och hade den så ofta jag kunde under hela sommaren och hösten, den är fortfarande lika snygg men gör sig bäst till bara ben.


Det är ingen klänning jag har till vardags så länge det är strumpbyxor som gäller men till vilket annat tillfälle som helst som ska vara lite finare är den det bästa jag har.

Glöm känslan av att vara fin i början av kvällen men känna sig som en stoppad korv efter middagen med den här på. Lnjerna gör att ögonen vilar vackert på den som bär den utan att den framhäver en endaste kurva.


Den raka "urringningen" eller sprundet är precis lagom mycket och lagom lite hud för att den ska kännas intressant upptill och den snea nederkanten gör att den inte känns för kort fast den egentligen är kort.


Och den uppmärksamma ser kanske att det är precis samma mönster som till "poncho med ärmar" bara några decimeter längre, alla proportioner är desamma, men i ett annat tyg blir det ett helt annat uttryck.

Jag har börjat sy med franska sömmar i och med att det finns risk att insidan syns när det är asymmetriskt, det tar lite längre tid och jag måste nog skaffa mig ett bättre strykjärn framöver som pressar sömmarna lite bättre men åh så välarbetat det känns.

På listan över förbättringar står även egen snedslå till halsringningen och bättre nederkant. Jag vill  inte att overlocksömmen på insidan syns men inte heller behöva göra massor av vikningar för att dölja den för då får jag inte till rätt fall eftersom fållen blir för tung, har inte löst det än...

Mycket att jobba vidare på men vad jag älskar modellen, ett tält men ett klädsamt sådant.

Tyger: blå microsatäng Ohlssons tyger Sveavägen
Mönster: egen design
Datum: juli 2015

tisdag 23 februari 2016

går vidare

Jag köpte det här tunna rutiga ylletyget på Ohlssons tyger för att sy en till poncho med ärmar men någon måtta fick det vara på enformigheten.
Tänkte sen att jag skulle sy en kort kimono jacka och när jag började designa trodde jag att det var vad det skulle bli. Jag nålade, tråcklade och provade till förbannelse på provdockan. Du ska tro att jag är glad för den i de lägena!

Först gjorde jag massor av insnitt överallt för att formsy en kofta utan att klippa och göra flera olika stycken. Men jag och dockan är trots stoppning inte tillräckligt lika för att nåla formsydda kläder på än. Jag tror att jag har högre axlar och sen är det mina bröst som har olika form beroende på vilken bh jag har som ställer till det med överförandet från dockan till mig.

Så jag sprättade allt jag tråcklat, började om och höll det enkelt, väldigt enkelt.


Ingen sidsöm, inga insnitt, ingen kimono, nu blev det rakt och utan skärp.
Ett motveck i nacken la jag dit bland det första, för ska det nu hänga löst tycker jag det ger ett snyggt fall över ryggen.


motveck mitt bak

Sen nålade jag axlarna och klippte ut helt raka hål för ärmarna. Hela tiden hände tyget på dockan.

Ärmarna är helt raka och jag visste sen tankarna om kimono att jag ville ha breda uppvik i ärmsluten och att de skulle vara 3/4 ärmar och utan synliga sömmar i uppviket.

mönsterpassning, ärmslut

När ärmarna var ditsydda provade jag den framför spegeln för att bestämma längd och ju kortare jag nålade den desto mer trivdes jag i den. Men vissa vanor håller jag fast vid, det blir längre bak så enkelt är det bara.


Jag har läst ett trick för rundande fållar. Om man tråcklar en rynktråd i överkanten på den uppvikta fållen och sen gör en lätt rynkning på insidan och pressar fållen slipper man nästan alla veck som annars samlar sig på insidan av en rundad fåll. Det var första gången jag provade det och det är ett knep jag kan rekommendera.

utsidan fram och i nederkant

insida och utsida av fållen bak
Att göra insidan lika snygg som utsidan är kanska lätt när man syr i ylle och inte drar sig för att handsy lite. Alla spår av sömmar för hand man gör på insidan men som syns lite på utsidan försvinner när du pressar plagget, väldigt tacksamt.
Så jag har sytt ner alla spretiga kanter på insidan för hand, det blev riktigt proffsigt om jag får säga det själv.

Att sy med rätt färg på tråden och sy i mönstret i tyget gör att du fanatiskt inte behöver handsy allt. Inte kan du väl se att det går två längsgående sömmar på varje sida om mitt fram? Men det gör det, jag la sömmen i de svarta linjerna i mönstret.

insidan fram, handsytt


Även halsringningen sydde jag fast för hand på insidan, gjorde också egen snedslå med snedslåvikare och strykjärn av samma tyg som koftan.

aviga och räta i halsringningen, egen snedslå

Funderar på om jag kommer vilja ha någon knäppning fram på den men jag tror inte det och framförallt behöver den användas för att jag ska kunna bestämma det. Helst vill jag inte ha det, den blev så fin i sin enkelhet.

kanske en ny favorit


Tyger: tunt ylle Ohlssons tyger
Tygåtgång: 150x150cm
Mönster: egen design
Datum: februari 2016






söndag 21 februari 2016

siden "my ass"

Onödig kunskap slutar ofta vara just onödig efter ett tag och det där naiva draget jag har så mycket av börjar så sakta mattas av, mest kanske i syrummet men där är det en bra sak att inte vara så godtrogen. Tyger har nämligen en förmåga att kunna förvilla både ögon och fingertoppar 

...men det finns knep.

Att kunna ta reda på vad ett tyg består av utan en innehållsförteckning har visat sig vara ovärderligt på sistone. Det är mer sällan än ofta som det faktiskt står vad ett tyg är gjort av för material, har man tur står det en av beståndsdelarna.

Jag ska definitivt inte dra allt tyg över en kant, Stoff och Stil ska ha en guldstjärna i kanten för sina tydliga materialförteckningar och klisterlappar. Det finns lite mer att önska av Ohlssons tyger när man köper i butikerna. 

Men framför allt så håller jag inte reda på ev. små lappar jag kanske får med mig när jag köper tyg. Har jag otur ligger tyget hemma i lådorna i flera år och jag har bara minne eller hörsägen att gå på när det kommer till kvalitén till slut.

Det här svarta tyget jag äntligen klippte i har legat i "fin lådan" efter som det var siden...siden my ass säger jag bara!
Inget siden så långt ögat nådde visade det sig när jag sytt klart. Polyester rakt igenom, så det är statiskt, det brinner och smälter vid en eldslåga och lukten efter en dag på jobbet ska vi inte prata om.

Det går lätt med ett bränntest för att få veta om det är siden eller polyester, siden brinner nämligen inte utan slocknar direkt och luktar lite bränt hår (även bomull och ull beter sig så). Polyester däremot det brinner och smälter till hårda plastkulor i kanten och luktar just bränd plast.


Men en fin klänning blev det. Ett bra första försök att kopiera och alternera en skjortklänning jag haft i tunn flanell tidigare. Skärpet är löst och modellen är väldigt rak, lite längre bak än fram som vanligt.

Jag ville ha en i samma stuk som den i flanell men snyggare tappning att ha på jobbet. A och O då är materialvalet, flanell i all ära men särskilt stiligt blir det inte även om det är mjuk och det andas till skillnad från den här.

Skärningen lämnar fortfarande lite att önska så det känns bra att det faktiskt inte var ett sidentyg jag sydde i. När jag väl syr en i siden framöver kommer jag att ha hunnit göra mönstret ännu bättre och då kommer modellen göra tyget mer rättvisa.


Klänningen är inte riktigt en skjortklänning i den här varianten eftersom jag sydde ihop den fram förutom ett djupt sprund i halsen men den fick ett ok i dubbelt tyg och manchester. Jag vek i och för sig upp manschetterna och fäste de med en ögla från insidan som krokar i en knapp på armbågen men jag vet att de är där.

I svanken sydde jag en decimeter smock för att ge den lite former och för att jag har så djup svank och kort rygg att vanliga rygglängder ger massor av veck bak, smock tar bort lite av det.



Gillar den starkt och vill definitivt sy fler av modellen i olika färger men den gången åker tändaren fram redan i affären för att jag ska veta vad jag får med mig för tyg hem.

Tyger: tyget har jag fått, knappar från Stoff och Stil Kungens Kurva
Mönster: egen design
Datum: december 2015



lördag 20 februari 2016

en till

Det är så att jag börjar undra vad som har hänt men det verkar inte bättre än att jag har hittat min grej

poncho med ärmar

måste hitta på ett bättre namn på dem men det är ju precis det dem är, de är lika vida och löst hängande som en poncho men ärmarna börjar ovanför armbågen vilket gör att den går alldeles utmärkt att ha under jackan.


Det är verkligen det bästa av två världar och dessutom gör den fiffiga designen att de nästan aldrig behöver tvättas. Eftersom de inte sitter åt i armhålan eller har tyg som hamnar i kläm där så fastnar aldrig svett på ponchon, svetten fastnar på det du har under. Och eftersom de två senare varianterna är i ylletyger suger de inte åt sig av fukt på samma sätt som bomull eller polyester och de suger inte heller åt sig lukt.

Jag hänger mina på galge i en öppen "walk in closet" i vardagsrummet och den vädringen räcker för att de ska kännas fräscha. En klädborste som rullas över dem emellanåt och sen är de good to go och en räddare i nöden när jag inte vet om det kommer bli kallt på jobbet eller inte.


Som ni kanske ser på den här modellen är den inte asymmetrisk i sidan utan rundad både fram och bak, något var jag ju tvungen att variera mig med så här på det tredje försöket.

Tyget är också tunnare och mer av ett halvylle, dessutom är det fiskbensmönstrat i två olika grå nyanser men mönster är väldigt litet och görs inte rättvisa på de här bilderna.


Först blev ärmarna för trånga, vet inte vad jag gjorde för fel men efter att ha sprättat två gånger är de okej nu.
Dessutom lyckades jag göra dem för korta så jag förlängde med en remsa skin längst fram mot handen, en riktigt snygg detalj som jag först inte hade tänkt mig. Det är också ett sprund den sista biten i ärmsömmen vilket gör att ärmarna fladdrar lite längst fram men framför allt gör det att de inte fastnar vid handleden när jag ska ta av mig den.



Försöker jobba mer och mer med de detaljer som jag inte vet om någon annan ser, jag tänker på hur jag fäller sömmarna, vilka stygn och hur många parallella sömmar jag lägger var och även att insidan blir snygg. För mig är det kvalitet, när det som inte syns också är snyggt och välarbetat.


Som sagt, lite längre bak den här modellen och det är väldigt skönt när man som jag lutar sig över bord och sitter på golvet mycket, det finns ingen risk att det glipar och blir kallt med en tröja som är längre bak.


Garderobens favoriter vaskas fram och favoritmodellerna läggs numera på hög, älskar att alla mina kläder hänger framme på galge så jag ser dem. Att klä på sig på morgonen och stå och välja mellan sina egensydda plagg har länge varit en dröm.


Tyger: grått tunt ylletyg Stoff och Stil Kungens Kurva, skinnbiten vet jag inte var jag köpt
Tygåtgång: 150x150 cm
Mönster: egen design
Datum: november 2015


onsdag 17 februari 2016

mer till den lille

det lilla charmtrollet som numera sportar den här sparkdräkten har en väldigt speciell plats i mitt hjärta av så många anledningar.



Först och främst är hans mamma väldigt speciell för mig men sen är den lille född samma dag som min yngsta, fast åtta år senare och de delar intresset för att konstans kräkas och dregla som bebisar.

Gudskelov står mamman och jag varandra så nära att hon inte drar sig för att be om dregglisar. Hon har tydligen gått och längtat efter att behöva dregglisar sen hon såg mina första jag sydde.

Vi har jobbat tillsammans ganska många år och under åren har jag sytt dregglisar åt ytterligare en av våra kollegor (hon var med och utvecklade min modell på just dregglisar och hennes dotter var testperson) därav har hon sett och längtat själv.



Därför värmer det extra mycket att få chansen att sy till hennes lilla son nu.





















Det blev en hel veckoranson och jag kunde inte låta bli att lägga i en mössa i påsen som matchade två av dregglisarna då den är vändbar.

Hon hade nämligen avslöjat att de ämnar ge den lille ett tidigt intresse för naturen så när jag såg tyget på affären kunde jag inte låta bli.



Tyger: alla tyger från Ohlssons tyger Sickla
Mönster: egen design
Datum: augusti 2015



lördag 13 februari 2016

nästa variant

om första ponchon med ärmar var helt utan inspiration från annat är den andra precis det motsatta.

Modellen är exakt kopierad från den grå.



Tyget har jag inspirerats till av en vän som endast vill klä sig själv och sina barn i rena naturmaterial, därför är det i 100% ylle. Det är ett tät ylletyg, dubbelt så tjockt som kostymylle. Köpt på Ohlssons tyger i Sickla.

Detaljerna, färgen och mönstringen i tyget har ytterligare en vän inspirerat mig till, hon älskar märkeskläder och det ska vara stilrent och väldigt snyggt.

Tittar man riktigt noga är det ett tegelstensmönster vävt i tyget. Nitarna i guld tycker jag ger en väldigt lyxig känsla och kragen med stort slag samma sak. Svart känns väldigt lätt att matcha till allt och tillsammans med guld blir det väldigt stilrent.


Jag är väldigt glad för mina olika vänner och älskar min mix av deras tankar i min poncho med ärmar.


Under hela september och oktober använde jag den som ytterplagg men under hela vintern har jag haft den på mig inne, den är väldigt flitigt använd eftersom det går så lätt att ha den under jackan.

Snyggaste matchningen tycker jag är till ett par tighta jeans och antingen stövlar med högt skaft eller hög klack. Lite lockar i håret är inte fel det heller.

Instagram är beviset på att jag använt den ofta



Så utan att ändra något i modellen har jag gjort mig min andra variant av poncho med ärmar och fler ska det bli för jag har redan köpt mer tyg.

Tyger: Svart ylletyg, svagt utmönstrat och guldiga nitar från Ohlssons tyger Sickla
Mönster: egen design
Datum: september 2015

.


torsdag 11 februari 2016

födelsedagsklänning

När jag fyllde 30år i början av februari i år hade jag bestämt mig för att äntligen våga bli brunett och helt plötsligt kände jag att jag ville ha en ljust rosa spetsklänning när jag firade min födelsedag, sagt och gjort när man kan sy den.


Jag visste inte om jag skulle kunna hitta tyget jag ville ha men när jag var inne på Ohlssons tyger i Sickla i ett annat ärende så bara låg den där, en enfärgad tunn trikå och en perfekt färgmatchad stretchspets.

Den enfärgade delen av klänningen består bara av två stycken, ganska figurformade men inga insnitt ingenting, overlockade sömmar på insidan och så nervikta överkanter fram och bak nersydda med en trikåsöm som ser ut --v--v--v-- ungefär.


Spetsklänningen är 1cm större i alla mått men precis samma form, där är sömmarna lika snygga på insidan som på utsidan, dvs franska sömmar men inte sydda med raksöm utan med samma trikåsöm ---v---v--- eftersom spetsen just är stretchig. Ärmarnas sömmar är också lika snygga även om det var pilligt när spetsen levde sitt eget liv under pressarfoten.


 de olika klänningarna sitter sen ihop med en enda söm i överkant som går längs ärmsömmen fram, följer ärmhålet tills den enfärgade klänningen går rakt över ryggen, där följer sömmen den enfärgade klänningens överkant och syr genom båda tygerna över ryggen och sen fortsätter sömmen upp i nästa ärmhål.

Dvs. mitt fram har jag inte tvingat ihop tygerna utan underklänningen rör sig på sitt vis och spetsen på sitt, det blev riktigt bra.


I nederkant sitter inte lagren ihop heller utan kan röra sig utifrån sina olika tygegenskaper för att slippa bubblor och sömmar som hamnar snett.

Spetsen hade ingen egen uddkant men jag ville får det att se ut som det så jag klippte helt enkelt så rakt det gick och så nära mönstringen i spetsen för att få effekten av en uddkant. Spetsen repar sig inte men det kanske inte är det mest hållbara avslutet och det finns en risk att udden börjar rulla sig efter mycket användning men det är det värt.


Jag gjorde likadant i ärmsluten och urringningen också, det gav ett nätt uttryck som passade så fint till färgen på tyget.

Ett råd till mig själv nästa gång, försök hitta ett tjockare enfärgat tyg att ha under eller investera in en kroppsstrumpa så slipper konturerna av underkläderna synas så mycket.


Det var en underbar födelsedagsklänning som jag kommer fortsätta använda och svägerskan vill redan ha en till sig själv också, det får nog nästan vara det bästa betyget näst efter att den blev precis som jag ville ha den.

Tyger: ljusrosa trikå och spets Ohlssons tyger Sickla
Mönster: egen design
Datum: februari 2016




tisdag 9 februari 2016

säg vad du vill ha

-"säger man vad man vill ha är chansen större att man får det"

Jag funderar på att göra det ill mitt nya motto, det fungerade helt fantastiskt bra inför min födelsedag iaf.

Så bra att jag köpte min egen present tre veckor innan jag väl fyllde. Men det var inte min present till mig själv, hela släkten skramlade och alla tjejer firade mig med syjunta helgen efter själva födelsedagen. Jag såg bara till att presenten fanns på plats till kalaset och Symaskinskungen där jag beställde den var så snabba at skicka att jag hade den redan efter två dagar.
Men fast än den packades upp och passades in så använde jag den inte i förtid, inte ens när man fyller 30år får man göra det.

Jag pratar så klart om min provdocka.
En Lady Valet, vit i storlek S.


Det var den dyraste och mest stabila ställbara provdocka jag kunde hitta, dessutom var den vit och det vill jag ha för att kunna se urringningarna mest naturligt återgivna när jag syr.

Det roliga är att jag är egentligen en M/L i vanliga storlekar, jag har gott om former som drar de storlekarna men denna skönhet behövde jag beställa i S för att måttet under bysten skulle bli rätt. Inte lätt med former utanför mallen.

Därför behövde jag ställa in och justera en del innan jag kunde börja använda den, nu ser hon ut så här

Jag tog den hudfärgade bh jag använder minst och stoppade den med tyll, för när måttet under bysten är litet blev bysten automatiskt nästan obefintlig på dockan och de formerna passar inte på min verkliga kropp.

Sen sydde jag fast all tyll så gott det gick i bh'n så att jag kan ta av den om dockan ska användas när jag ska sy till någon annan tex. 


Hon ser lite makaber ut och brukar få ha på sig en klänning i vanliga fall, haha.



Inställningarna gjordes lätt med kugghjul på fyra ställen runt om för varje mått, väldigt smidigt att måtten man skulle ställa in syntes både i cm och inch så fort man snurrade på kugghjulen. Men som sagt var hon nog inte tänkt att ha de måtten jag har, till slut gick kugghjulen trögt eftersom jag inte snurrade lika mycket på alla mått.


Ett vacker avslut är det upptill tycker jag, känns klassiskt och proffsigt. Vi ska bli goda vänner, dockan och jag. Återstår att se vad jag kommer kalla henne, Lady blir det inte, dockan kanske det blir eller så kommer jag på något när vi börjar jobba ordentligt ihop.

Bästa födelsedagspresenten är det i alla fall och jag var duktig nog att säga att jag ville ha den.

Inköpt hos Symaskinskungen.se 
Datum: januari 2016