poncho med ärmar

Jag har förut skrivit om hur jag fungerar när jag endast gör två exemplar av en modell som jag gillar och nu är jag där igen och har gjort en andra variant av ett plagg

men den här gången älskar jag det nya exemplaret av min poncho med ärmar.

och det bästa av allt är att det är helt och hållet min egen design och mönster, inte ens inspiration har jag fått någonstans ifrån.
Jag ville ha en poncho men irriterar mig på att den antingen är i vägen eller släpper in för mycket kall luft när jag rör på armarna och att det aldrig går att behålla den på när jackan ska på.

Min lösning blev en poncho med ärmar, fiffigt va!

Men innan vi går in på det andra exemplaret vill jag ju först visa hur det började

Jag hade till att börja med ca 1,5 m grått collegetyg hemma, vet inte varför men jag tror att planen var en tjocktröja. Jag hade nallat lite i någon hörna till ett annat projekt så det var inte ett helt stycke kvar och jag visste verkligen inte hur jag ville ha det.

Jag har inte sytt mer än ett par tjocktröjor till mig tidigare och aldrig en poncho. Det svåra med tjocktröjor är att de inte kan eller ska sitta lika tight som ett linne eller en klänning och jag känner inte att jag har tillräcklig koll på hur jag ska tänka då.

Jag behöver se och känna hur det blir, prova på mig innan jag syr.

Så till att börja med vek jag tyget på mitten och klippte ett halshål. Sen hängde jag tyget över mig och gick lös med nålar och fantasi.

Den här första varianten är en storfavorit, de broderade detaljerna tycker jag gör hela plagget. Det är snöflingor och vecket framtill gör att den känns mer genomarbetad.

Jag har fått många kommentarer om att den verkar både mysig och bekväm samtidigt som den är riktigt snygg, till skillnad från en collegetröja som är lika mysig och bekväm men mest ser ut som hej kom och hjälp mig.

Men den börjar bli väldigt nopprig nu och det var tid att gå vidare till nästa...

Tyger: grå college Ohlssons tyger Sickla

Mönster: egen design

Datum: september 2014

semesterminnen

 Det här är hur jag minns min sommar och semester!

Alla pratade om regnig och kalla sommar, uppenbarligen befann jag mig någon annanstans för på min altan ställde jag ut symaskinen så ofta jag bara kunde och i mitt minne var det i stort sett varje morgon.

Även långt in i augusti såg helgerna ut så här hela dagarna.

Jag brydde mig knappt om att klä på mig, underkläder och morgonrock sen var jag klar. När jag syr så provar jag väldigt ofta och det finns inget som är mer irriterande än att ha massa knöliga kläder att ta av sig när man vill prova det man syr. Morgonrock är därför perfekt.

Kanske inte är den mest ergonomiska ställningen att sitta och sy i, ute vid altanbordet på en plaststol, men själen mår bra av det och då är jag övertygad om att kroppen klarar av det.

Mitt ställ med trådrullar som jag spikat ihop av en gren från vedboden och spikar utan stora spikskallar är så vacker att jag ofta har den stående framme även när jag inte syr. Jag tycker om att färgsortera trådrullarnas alla nyanser och se hur de flyter i varandra.

När vi byggde altanen utanför huset fick vi verkligen ett rum till, det rum jag saknar mest i vårt lilla hus, ett syrum.

Inte alla syrum som har solljus som enda belysning, kalkoner istället för dammråttor under bordet och som på något magiskt vis kan förvandla den regniga kalla sommaren som alla pratar om till en varm och kreativ semester.

triss i denim och återbruk

Ett UFO för mig är inte ens i närheten av vad min rymd intresserade man tycker är ett ufo, för mig är det ett Un Finished Object, ett ofärdigt objekt i sylådan.

Jag har under åren varit fantastisk på att spara på sånt som inte blivit klart men bara i sommar blivit otroligt duktig på att sålla och slänga det som aldrig kommer bli klart.

Men det jag inte kan göra mig av med är kofferten med jeans, de har jag en alldeles speciell plan för.

Men de här tre kjolarnas jeanstyg kommer inte ur väskan men jeanstyg som jag har en plan för utan från högen med ufo'n.
Den ljusa kjolen här ovanför är av ett par jeans som börjar tappa stretchen och som jag inte längre trivs i. Jag är inte säker på hur mycket jag kommer använda den här kjolen, det beror helt på hur den kommer bete sig när den inte längre är nytvättad men den var ett lätt och roligt projekt så den får hamna i garderoben ett tag för just nu sitter den toppenbra.

Kjolen här nedanför är påbörjad för minst 6 år sedan och färdig först augusti i år.
Den är inte av ett par gamla jeans till mig vill jag minnas men fickorna är det. När jag började sy den hade jag snöat in lite på att alla kjolar skulle ha fickor.

Det är väldigt praktiskt på jobbet så jag förstår tanken. Så jag återanvände fickorna men på ett lite originellt sätt, de fick bli ett av styckena, de fungerar utmärkt att stoppa saker i, de blev inte igensydda utan bara lagda längs ens benet.

Det som gjorde att kjolen inte klev klar för 6 år sedan var glappet i midjan på 6 cm som jag hade missat att klippa till tyg för. Och det här var innan jag hade lärt mig att sy med mudd så jag visste helt enkelt inte hur jag skulle få till midjan och ändå få på mig kjolen.

Man lär sig så länge men lever och jag kan nu hantera mudd så det blev en väldigt enkel lösning på ett väldigt långt problem. Är glad att jag inte slängde kjolen under alla de där åren!

Sist ut är en jeanskjol som egentligen var helt klar!

Men den var verkligen i kortaste laget så jag förstår att jag aldrig har haft den på mig. Även här kom muddtyget fram. Kjolen fick en nederkant av stretchig svart mudd och vipps så var den i passande längd, jag sicksackade fast den så efter en enda söm var det klart.

 Jag förstår ibland inte varför saker blir liggande när det tar 5 minuter att fixa dem!

Skjortan fick sig faktiskt också några nya sömmar i samma veva. Den är köpt på rean på H&M för två år sen, med flit alldeles för stor utom över bysten.

Jag var ordentlig och sydde in den på direkten med två insnitt både bak och fram.

Men nu verkade det inte bättre än att jag ändrat form och jag trivdes inte i skjortan eftersom jag tyckte den fladdrade för mycket över magen, så nu sydde jag in sidsömmarna också. 

Den sitter som ett smäck och blir perfekt att ha i höst både till jeanskjoalrna och vanliga jeans, en rutig skjorta är aldrig fel!

Tyger: åkerbrukade jeans

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

kläder på vift

Det kändes fantastiskt att packa ryggsäcken för en långweekend på Gotland och Fårö när mer än hälften av plaggen var sydda av mig den här sommaren.

Efter en tidig, daggtung och sval morgon i Stockholm möttes vi av tropisk värme i Visby och jag svidande fort om från jeans och jacka till den fjäderlätta och svala klänningen i bomullsatin.

På kvällen väntade grillmiddag inför bröllopet nästa dag och då hade jag med mig en grå fladdrig kofta som matchade prefekt. Kände mig precis rätt klädd och sommarkvällen levererade underbart väder även för kort klänning.

Under själva bröllopet fegade jag ur och hade på mig en köpt fodralklänning trots att jag stod beskriven med orden "hon har med största sannolikhet en klänning på sig som hon har sytt själv" i infoblandet om gästerna.

.

Men sista kvällen och även hemresan blev det en av mina klänningar. Den mörkblå i microsatäng, lika fin på restaurangen kvällen innan som på båten dagen efter. Känner mig snygg men otroligt bekväm i mina bägge fladdriga klänningar

Men snyggast den här helgen va min följeslagare till öarna, äldsta sonen! trots att jag inte sytt ett enda stygn på hans outfit ;)

Tyger: Fjädertyg - Stoff och Stil Kungens kurva, blå microsatäng - Ohlssons tyger Sveavägen

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

fjäderlätt

Jag skulle sy omlottklänning av det här tyget trodde jag när jag köpte det. Sen visade det sig att jag köpt för lite tyg till det.

Då tänkte jag göra en omlottblus att ha på jobbet men kom inte till att göra det för det pappersmönster jag gjort till mina omlottklänningar är för trikåtyger och att bara byta tyg rakt av utan att anpassa mönstret till nya förutsättningar är dömt att misslyckas!

Jag orkade inte sy en prototyp i annat tyg utan la undan tanken på omlottblus. Tänkte ett tag på en peplum modell men tyger utan stretch och mina former är inte heller en bra kombo om man vill att det ska bli figurnära. Återigen fick tyget ligga kvar i hyllan.

Tills det blev något helt annat, helt plötsligt och utan särskilt mycket tanke bakom. Men jag tycker tyget är fantastiskt vackert och jag ville klippa så lite som möjligt i det.

En väldigt rak och enkel modell, väldigt olikt det jag brukar sy. 

Tyget är tunn glansig bomullssatin från Stoff och Stil i Kungens kurva, mönstret är ett virrvarr av fjädrar i gult, rosa och grått som jag blev störtförtjust i.

Modellen kommer ursprungligen från ett oversize linne jag har hemma, det finns delade meningar om hur vida den modellen klär mig men jag älskar linnet och har bestämt mig för att allt jag har på mig inte måste vara smickrande över midja och byst eller framhäva det. 

Den här är bara skön och jag känner mig fin i den, den blev precis som jag ville ha den, rak, enkel, fladdrig och tunn.

Klänningen är aningen kortare fram och därmed lite längre bak också, dessutom har den slitsar i bägge sidsömmarna.

Upptill har den en bård av grått råsiden som underligt nog blänker i både grönt och guld i rätt ljus. Det tog mycket tid och kraft att få till den passformen för trots att jag kopierade det linnet jag har som är i samma typ av styvt tyg så blev det inte alls som jag ville. Men skam den som ger sig, till slut blev det bra.

Axelbanden är i samma sidentyg, ett tyg som en kompis till mig köpte i Indien när hon var där i 6månader, Då, för säkert 7-8år sedan hade jag en storslagen tanke som involverade mycket granitgrått råsiden och vilken plats är bättre i världen att köpa siden i än Indien när man råkar ha vänner där. Så hon fick en beställning men det fanns bara 1,5 m kvar på rullen av den nyansen hon ansåg passade mina önskemål bäst, jag nöjde mig med det och som med många andra tyger har det blivit liggande. 

Nu går mina funderingar kring en riktigt snyggt skräddad fodralklänning i det som finns kvar, återstår att se vad det blir. Men en bård på den här fjäderlätta skapelsen blev det.

Kanske får den rent av åka med på bröllop på Fårö när hon som köpte sidentyget gifter sig.

Tyger: Fjädertyg - Stoff och Stil Kungens Kurva, grått siden - Indien

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

omlottklänningar

Jag tröttnar ofta på att sy när det är för enkelt, när jag gjort samma sak för många gånger och när tygerna beter sig på samma sätt.

Jag går i perioder där jag först älskar trikå och aldrig kan förstå varför jag ens överväger att klä på mig något annat. Sen kommer en period när det känns för vardagligt och simpelt med trikå och vill ha lite lyxigare tyger, bomullssatin, microsatäng, siden rent utav.

Samma sak gäller modeller, jag snöar in på en typ av klänning som jag först ofta hittar i någon butik på rea. Jag går hem och är jättenöjd med mitt köp tills den inte sitter som jag vill vilket brukar inträffa efter två dagars användning. Då börjar det snurra i huvudet på mig, jag går igenom tygerna jag har hemma i minnet, (behöver sällan ens titta på dem jag vet vilka jag har och var de ligger.) Sen ritar jag av klänningen jag köpte på nått av mina tyger, ändrar den till mina former och syr en ny åt mig.

Men det brukar bara bli två exemplar (självklart är den andra omgången inte exakt som den första heller) för efter det tröttnar jag. Jag kommer underfull med att jag inte vill framhäva eller dölja just det som den typen av klänningen framhäver eller döljer.

De här två är mina varianter på en klänning jag köpte i Italien för att jag inte hade nått att ta på mig under en semester för några år sedan. Den klänningen va på gränsen till för liten, dvs för djup urringning och för kort längd. Men på semester i solen märkte jag inte av det, hemma på jobbet blev det desto tydligare!

Så det blev till att sy nya varianter:

Hade det  inte varit för att den här är aningen för kort för att jag ska känna mig helt säker i den så vore den perfekt! Gillar färgen och tyget är tunt och faller precis som det ska. 

Eftersom jag trivdes så bra i den här gröna så bara längtade jag ju efter ytterligare en som skulle vara HELT rätt, inte bara nästan perfekt. Och när en så enkel sak som att lite länd saknas kändes det som ett säkert kort. Ett så säkert kort att jag tog ut svängarna och designade om uppe på axlarna som ni sett i ett tidigare inlägg. 

Men den här modellen gör sig i ett tunnare tyg med lite mer fall i så att den vill hänga och tynga ner sig själv. Det här vita tyget hänger inte riktigt som jag vill och modellen är inte så tight att stretchen i den vita tyget kommer mest till sin rätt. 

Men längden är bra, urringningen är lagom fast modellen på klänning gör allt den kan för att framhäva bysten.

Det är sånt som gör att jag emellanåt tröttnar på modellen, när det till slut känns tacky, för avslöjande och övertydlig med mina tillgångar trots att modellen är så enkel och jag trivs i den.

"Morgonrocks-klänning" säger barnen och ja, det kan jag väl nästan hålla med om.

Det är iaf en sån modell som jag inte alls uppfattar likadant när jag tittar ner på mig själv när jag har den på mig som när jag ser mig i spegeln eller när jag ser den på bild. Jag gillar den men det är inte favoritmodellen längre, eller snarare favorit modellen just nu, jag kommer ju att ändra mig igen ;)

Tyger: grön - sjal från H&M, vit - stuvlådan Stoff och Stil Kungens Kurva

Mönster: egen design

Datum: grön 2013, vit - maj 2015

Det svåra svartvita

Jag har en väldigt varierande inställning till randiga svartvita kläder, blått och vitt i smala sailor ränder älskar jag men just svartvit är inte alltid rätt för mig.

Svartvita ränder har lika mycket möjligheter att framhäva precis rätt sak på kroppen men också förstöra intrycket helt, det är vanskliga synvillor man jobbar med.

Det här tyget är ytterligare ett av fintygerna från hyllan, jag trodde länge att jag skulle sy en långärmad topp av det eller en pennkjol men inget av det blev av.

Jag ritad av en kort trikåklänning jag har hemma med korta ärmar, lånade urringningen från klänningen i turkost med svanar i ett tidigare inlägg. Kjolen förlängde jag med 5cm för att våga ha den på jobbet även utan strumpbyxor.

Det gick däremot inte att mönsterpassa ränderna så det struntade jag helt i. 

Jag har använt den flitigt och den är lika fin med och utan styling plus att den är väldigt skön, återigen lovprisar jag trikå. 

Fyra favoriter i trikå den gör sommaren, alla mina både till mönster, design och passform. Jag blir omåttligt stolt när jag tänker på hur mycket av min garderob jag faktiskt sytt och hur bra jag trivs i dem. Och även jag ser min egen utveckling, för synar man sömmarna är det förbättring som syns. Jag har börjat sprätta, göra om och för rätt när det inte blir bra, jag handsyr där det behövs för att bli perfekt och gör helt klart innan jag börjar med nästa projekt. 

När tyget går direkt från tyghyllan via klippbord och symaskinen direkt till garderoben under samma dag är jag stolt, alla de här är sånna lyckade klänningar. Knepet heter förberedelser, förberedelser och ytterligare förberedelser för tänker du rätt och för rätt redan från börjar har du igen det i slutet.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

en spegel ute i den gröna

En klänning på en galge kan vara hur fin som helst men den kan också vara helt intetsägande, däremot är det väldigt svårt att fota klänningarna på mig, själv.

Med mobilen blir det inga bra bilder men den har timerfunktion tack vare en app så det kan ju bli några slags bilder. Men jag tycker om de skarpa färgerna från stora kameran trots att jag är riktigt urusel på att fota med den eftersom jag endast siktar och trycker av (kan än så länge inget om slutartider mm, men nått ska man ju ha kvar att lära sig!) 

Dagsljus är också en sån sak som gör världens skillnad, bilder i lampljus inomhus är ingen höjdare. 

Utan fotograf då och jag som vill ta bilder ute, i dagsljus. Ja då får man ta saken i egna händer och lyfta ut spegeln, ställa den på en trädgårdsstol ute i det gröna och sätta stora kameran på axeln och göra ett gott försök att fånga klänningarna på modellen, alltså på mig.

Första klänningen jag sydde för sommaren är nog den jag tycker är finast men svårast att bära trots att den är så otroligt skön. Det är ett vågspel det där mellan vad jag vill sy och vad jag vill ha på mig, de går inte alltid ihop haha.

Inte sur eller bekymrad, bara fullt fokuserad på att trycka på knappen. Det tog ett tag att få koll på allt så jag glömde le på nästan varenda bild såg jag när jag va klar.

Den sitter perfekt, som om den var gjord för mig, av mig och provad bara på mig, precis som det ska vara!

På slutet fick jag hjälp utav äldsta sonen som fotade ryggen åt mig, kanske ska lära honom hur kameran funkar istället för han verkade tycka det var riktigt roligt.

Klänningen är så skön att jag inte ens märkte att den rynkade sig i sidan men den är lika underbar trots rynkor och bubblor, precis som jag!

Jag vill sy kläder som jag kan få att passa både mina former, mitt liv och som blir till under den tiden jag prioriterar till att sy. Om jag kommer till den punkten att allt i min garderob är sytt av mig blir det en milstolpe jag gärna uppnår men inget jag vill stressa fram.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

turkos trikå med svanar

Jag hade ingen plan för det här tyget när jag köpte det, jag blev bara helt förälskad och kunde inte tänka mig att gå därifrån utan att en bit följde med.

Jag hade gärna haft det i den gröna färgställningen också, jag såg den i rosa och lila på syftestivalen men de föll mig inte alls i smaken, lite för sockersött. Även det här är definitivt på gränsen till att vara gör gulligull för en vuxen men jag ville så gärna sy nått till mig i det iallafall. 

Det har varit ett av de där fintygerna som jag inte vågat klippa i tidigare.

Så mjuk och så fin, känns nästan mer som ett nattlinne men samtidigt är det ju precis så som kläder borde vara, underbart mjuka. 

Klänningen är bara sydd i två stycken, ett framstycke och ett bakstycket. Jag brukar aldrig kunna sy det så enkelt eftersom mina former kräver lite mer figursydda kläder för att inte döljas utan framhävas istället. Men det är det som gör trikå så fantastiskt, det blir så enkelt och samtidigt figurpassat.

Man kan med fördel sy den här helt på en overlockmaskin men jag har sytt allt på min hushållsmaskin, det går lika bra, bara man väljer sömmar som töjer sig med tyget.

I ett försök att ta bort lite av barnklänning/nattlinne känslan ville jag ha en svart rand nertill och dessutom behövde jag göra något för att kunna förlänga klänningen till den längd jag ville ha den i. Tyget räckte inte till att klippa ut hela längden på en gång och vill man som jag, slippa mönsterpassa så är det här en ganska smidig lösning.

Jag lyxade till det och tog äkta svart siden jag hade i mina gömmor, trodde att jag skulle behöva göra en slits i ena sidan för att kunna få på mig den och gå i den men det behövdes inte. Att mixa töjbara och icke töjbara tyger går inte alltid bra men den här gången hade jag tur.

Det syns inte men jag har använt mig av franska sömmar i den svarta bården, det betyder att det inte syns någon sicksack eller overlocksöm på insidan av det svarta tyger. 

Det hade blivit väldigt ambitiöst att göra så med hela klänningen även om det går. Jag lät bli det för jag brukar alltid vilja justera sömmarna vid midjan efter ett tags användning och några tvättar, ska det vara tight så ska det vara tight på riktigt och då syr jag hellre in än låter kläderna bli liggande i garderoben när de känns pösiga på fel ställen. Men det blir svårare att sy in om det är sytt med franska sömmar så på den här lät jag bli.

En prefekt sommarklänning, bara att dra över badkläderna och lika snygg efter att ha legat i en hög i gräset som den är direkt från galgen mjuk och sockersöt som den är, älskade trikå. Med ett par svarta pumps och en skinnjacka eller svart kavaj ska den nog komma till användning även i höst.

Och så vågade jag ytterligare en gång att sy av det fina tyget, det går bra nu.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

grytlappar och förkläde

Mitt bland all trikåsömnad fick jag för mig att sy något som var raka motsatsen, kraftig bomull.

Jag har haft några meter av IKEAs tyg som ser ut som grå väderbitna plankor, faktiskt exakt som på bryggan vid havet där vi har båten! Fantastiskt vackert tyg men riktigt svårt att veta vad man ska göra med det.

Visst kuddar funkar det till men det är lite väl hårt för det skulle jag tycka, jag gillar mjuka gosiga kuddar. Jag skulle kunna hänga det på väggen som en slags dekoration och även ett draperi skulle det nog duga till.

Men inget av det har jag sytt.

För något år sen sydde jag ett nytt överdrag till min strykbräda av det, då kan den få stå framme utan att se malplacerad ut i pastelligt åttitals mönster som den hade tidigare. Den ser riktigt stilig ut nu om jag får säga det själv

Resten av tyget, ca 1,70m som var kvar fick bli ett riktigt stort förkläde och fyra rejält stora grytlappar. 

Det är skönt ibland att sy i stadigt väv bomull efter att ha sytt i trikå, för det första går bomullstygerna att stryka och de behåller sina veck så det blir väldigt lätt att sy och få skarpa kanter precis där man vill ha dem.

Sen tycker jag om omväxlingen och i det här fallet var det skönt att det blev välbehövliga saker jag sydde, inte bara roliga kläder. Förklädet kan jag ju dessutom ha ovanpå mina fina nya trikåklänningar när jag diskar eller lagar mat så jag slipper förstöra dem och få fula fettfläckar på dem. 

Det blev ingen ficka på magen, jag har aldrig förstått när man använder den, istället blev det en slags ögla man kan hänga en kökshandduk i och ha att torka händerna på, för det vet jag att jag gärna har med mig i köket.

Grytlappar vet jag inte när vi hade sist här hemma, det brukar alltid bli kökshanddukar som vi viker fyrtioelva gånger och inte garanterar varken bra grepp eller att det håller värmen borta. Men nu är det ingen risk för brännskador.

Klippte sönder en gammal handduk till stoppningen, det finns speciellt värmetåligt vadd att köpa men jag vet inte var och om handdukar har fungerat hittills så borde de fortsätta fungera. Dessutom hade jag det hemma och när jag vill sy så vill jag göra det på en gång, inte behöva åka och köpa massa extra saker för att kunna börja. I varje grytlapp är det dubbla lager handduk och ett lager bomullstyg på vardera sida.

Det var lite klurigt att få stoppningen, dvs lagren med handduk, att ligga still inuti själva grytlappen men för att inte behöva sy de klassiska quiltade rutorna över det fina tyget sydde jag först två sömmar tvärs över på mitten. De sömmarna gjorde det också lättare för grytlappen att vika sig just där vilket jag också ville. 

Sen hittade jag en dekorationssöm på min symaskin som sydde små fyllda ovaler. Jag sydde en sån prick i varje hörn på grytlappen, en liten bit in från ytterhörnan för att hålla fast stoppningen ute i kanten. Jag tyckte att prickarna kunde se ut som spikskallar och det passade ypperligt till plankorna i tyget.

Så nu har vi grytlappar och förkläde som passar både mig och maken, det kanske rent av behövs ett förkläde till eftersom vi bägge för väldigt förtjusta i att laga mat men det får bli i något annat tyg för nu är det här slut.

Tyger: IKEA

Mönster: egen design

Datum: juli 2015