kläder på vift

Det kändes fantastiskt att packa ryggsäcken för en långweekend på Gotland och Fårö när mer än hälften av plaggen var sydda av mig den här sommaren.

Efter en tidig, daggtung och sval morgon i Stockholm möttes vi av tropisk värme i Visby och jag svidande fort om från jeans och jacka till den fjäderlätta och svala klänningen i bomullsatin.

På kvällen väntade grillmiddag inför bröllopet nästa dag och då hade jag med mig en grå fladdrig kofta som matchade prefekt. Kände mig precis rätt klädd och sommarkvällen levererade underbart väder även för kort klänning.

Under själva bröllopet fegade jag ur och hade på mig en köpt fodralklänning trots att jag stod beskriven med orden "hon har med största sannolikhet en klänning på sig som hon har sytt själv" i infoblandet om gästerna.

.

Men sista kvällen och även hemresan blev det en av mina klänningar. Den mörkblå i microsatäng, lika fin på restaurangen kvällen innan som på båten dagen efter. Känner mig snygg men otroligt bekväm i mina bägge fladdriga klänningar

Men snyggast den här helgen va min följeslagare till öarna, äldsta sonen! trots att jag inte sytt ett enda stygn på hans outfit ;)

Tyger: Fjädertyg - Stoff och Stil Kungens kurva, blå microsatäng - Ohlssons tyger Sveavägen

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

fjäderlätt

Jag skulle sy omlottklänning av det här tyget trodde jag när jag köpte det. Sen visade det sig att jag köpt för lite tyg till det.

Då tänkte jag göra en omlottblus att ha på jobbet men kom inte till att göra det för det pappersmönster jag gjort till mina omlottklänningar är för trikåtyger och att bara byta tyg rakt av utan att anpassa mönstret till nya förutsättningar är dömt att misslyckas!

Jag orkade inte sy en prototyp i annat tyg utan la undan tanken på omlottblus. Tänkte ett tag på en peplum modell men tyger utan stretch och mina former är inte heller en bra kombo om man vill att det ska bli figurnära. Återigen fick tyget ligga kvar i hyllan.

Tills det blev något helt annat, helt plötsligt och utan särskilt mycket tanke bakom. Men jag tycker tyget är fantastiskt vackert och jag ville klippa så lite som möjligt i det.

En väldigt rak och enkel modell, väldigt olikt det jag brukar sy. 

Tyget är tunn glansig bomullssatin från Stoff och Stil i Kungens kurva, mönstret är ett virrvarr av fjädrar i gult, rosa och grått som jag blev störtförtjust i.

Modellen kommer ursprungligen från ett oversize linne jag har hemma, det finns delade meningar om hur vida den modellen klär mig men jag älskar linnet och har bestämt mig för att allt jag har på mig inte måste vara smickrande över midja och byst eller framhäva det. 

Den här är bara skön och jag känner mig fin i den, den blev precis som jag ville ha den, rak, enkel, fladdrig och tunn.

Klänningen är aningen kortare fram och därmed lite längre bak också, dessutom har den slitsar i bägge sidsömmarna.

Upptill har den en bård av grått råsiden som underligt nog blänker i både grönt och guld i rätt ljus. Det tog mycket tid och kraft att få till den passformen för trots att jag kopierade det linnet jag har som är i samma typ av styvt tyg så blev det inte alls som jag ville. Men skam den som ger sig, till slut blev det bra.

Axelbanden är i samma sidentyg, ett tyg som en kompis till mig köpte i Indien när hon var där i 6månader, Då, för säkert 7-8år sedan hade jag en storslagen tanke som involverade mycket granitgrått råsiden och vilken plats är bättre i världen att köpa siden i än Indien när man råkar ha vänner där. Så hon fick en beställning men det fanns bara 1,5 m kvar på rullen av den nyansen hon ansåg passade mina önskemål bäst, jag nöjde mig med det och som med många andra tyger har det blivit liggande. 

Nu går mina funderingar kring en riktigt snyggt skräddad fodralklänning i det som finns kvar, återstår att se vad det blir. Men en bård på den här fjäderlätta skapelsen blev det.

Kanske får den rent av åka med på bröllop på Fårö när hon som köpte sidentyget gifter sig.

Tyger: Fjädertyg - Stoff och Stil Kungens Kurva, grått siden - Indien

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

omlottklänningar

Jag tröttnar ofta på att sy när det är för enkelt, när jag gjort samma sak för många gånger och när tygerna beter sig på samma sätt.

Jag går i perioder där jag först älskar trikå och aldrig kan förstå varför jag ens överväger att klä på mig något annat. Sen kommer en period när det känns för vardagligt och simpelt med trikå och vill ha lite lyxigare tyger, bomullssatin, microsatäng, siden rent utav.

Samma sak gäller modeller, jag snöar in på en typ av klänning som jag först ofta hittar i någon butik på rea. Jag går hem och är jättenöjd med mitt köp tills den inte sitter som jag vill vilket brukar inträffa efter två dagars användning. Då börjar det snurra i huvudet på mig, jag går igenom tygerna jag har hemma i minnet, (behöver sällan ens titta på dem jag vet vilka jag har och var de ligger.) Sen ritar jag av klänningen jag köpte på nått av mina tyger, ändrar den till mina former och syr en ny åt mig.

Men det brukar bara bli två exemplar (självklart är den andra omgången inte exakt som den första heller) för efter det tröttnar jag. Jag kommer underfull med att jag inte vill framhäva eller dölja just det som den typen av klänningen framhäver eller döljer.

De här två är mina varianter på en klänning jag köpte i Italien för att jag inte hade nått att ta på mig under en semester för några år sedan. Den klänningen va på gränsen till för liten, dvs för djup urringning och för kort längd. Men på semester i solen märkte jag inte av det, hemma på jobbet blev det desto tydligare!

Så det blev till att sy nya varianter:

Hade det  inte varit för att den här är aningen för kort för att jag ska känna mig helt säker i den så vore den perfekt! Gillar färgen och tyget är tunt och faller precis som det ska. 

Eftersom jag trivdes så bra i den här gröna så bara längtade jag ju efter ytterligare en som skulle vara HELT rätt, inte bara nästan perfekt. Och när en så enkel sak som att lite länd saknas kändes det som ett säkert kort. Ett så säkert kort att jag tog ut svängarna och designade om uppe på axlarna som ni sett i ett tidigare inlägg. 

Men den här modellen gör sig i ett tunnare tyg med lite mer fall i så att den vill hänga och tynga ner sig själv. Det här vita tyget hänger inte riktigt som jag vill och modellen är inte så tight att stretchen i den vita tyget kommer mest till sin rätt. 

Men längden är bra, urringningen är lagom fast modellen på klänning gör allt den kan för att framhäva bysten.

Det är sånt som gör att jag emellanåt tröttnar på modellen, när det till slut känns tacky, för avslöjande och övertydlig med mina tillgångar trots att modellen är så enkel och jag trivs i den.

"Morgonrocks-klänning" säger barnen och ja, det kan jag väl nästan hålla med om.

Det är iaf en sån modell som jag inte alls uppfattar likadant när jag tittar ner på mig själv när jag har den på mig som när jag ser mig i spegeln eller när jag ser den på bild. Jag gillar den men det är inte favoritmodellen längre, eller snarare favorit modellen just nu, jag kommer ju att ändra mig igen ;)

Tyger: grön - sjal från H&M, vit - stuvlådan Stoff och Stil Kungens Kurva

Mönster: egen design

Datum: grön 2013, vit - maj 2015

Det svåra svartvita

Jag har en väldigt varierande inställning till randiga svartvita kläder, blått och vitt i smala sailor ränder älskar jag men just svartvit är inte alltid rätt för mig.

Svartvita ränder har lika mycket möjligheter att framhäva precis rätt sak på kroppen men också förstöra intrycket helt, det är vanskliga synvillor man jobbar med.

Det här tyget är ytterligare ett av fintygerna från hyllan, jag trodde länge att jag skulle sy en långärmad topp av det eller en pennkjol men inget av det blev av.

Jag ritad av en kort trikåklänning jag har hemma med korta ärmar, lånade urringningen från klänningen i turkost med svanar i ett tidigare inlägg. Kjolen förlängde jag med 5cm för att våga ha den på jobbet även utan strumpbyxor.

Det gick däremot inte att mönsterpassa ränderna så det struntade jag helt i. 

Jag har använt den flitigt och den är lika fin med och utan styling plus att den är väldigt skön, återigen lovprisar jag trikå. 

Fyra favoriter i trikå den gör sommaren, alla mina både till mönster, design och passform. Jag blir omåttligt stolt när jag tänker på hur mycket av min garderob jag faktiskt sytt och hur bra jag trivs i dem. Och även jag ser min egen utveckling, för synar man sömmarna är det förbättring som syns. Jag har börjat sprätta, göra om och för rätt när det inte blir bra, jag handsyr där det behövs för att bli perfekt och gör helt klart innan jag börjar med nästa projekt. 

När tyget går direkt från tyghyllan via klippbord och symaskinen direkt till garderoben under samma dag är jag stolt, alla de här är sånna lyckade klänningar. Knepet heter förberedelser, förberedelser och ytterligare förberedelser för tänker du rätt och för rätt redan från börjar har du igen det i slutet.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

en spegel ute i den gröna

En klänning på en galge kan vara hur fin som helst men den kan också vara helt intetsägande, däremot är det väldigt svårt att fota klänningarna på mig, själv.

Med mobilen blir det inga bra bilder men den har timerfunktion tack vare en app så det kan ju bli några slags bilder. Men jag tycker om de skarpa färgerna från stora kameran trots att jag är riktigt urusel på att fota med den eftersom jag endast siktar och trycker av (kan än så länge inget om slutartider mm, men nått ska man ju ha kvar att lära sig!) 

Dagsljus är också en sån sak som gör världens skillnad, bilder i lampljus inomhus är ingen höjdare. 

Utan fotograf då och jag som vill ta bilder ute, i dagsljus. Ja då får man ta saken i egna händer och lyfta ut spegeln, ställa den på en trädgårdsstol ute i det gröna och sätta stora kameran på axeln och göra ett gott försök att fånga klänningarna på modellen, alltså på mig.

Första klänningen jag sydde för sommaren är nog den jag tycker är finast men svårast att bära trots att den är så otroligt skön. Det är ett vågspel det där mellan vad jag vill sy och vad jag vill ha på mig, de går inte alltid ihop haha.

Inte sur eller bekymrad, bara fullt fokuserad på att trycka på knappen. Det tog ett tag att få koll på allt så jag glömde le på nästan varenda bild såg jag när jag va klar.

Den sitter perfekt, som om den var gjord för mig, av mig och provad bara på mig, precis som det ska vara!

På slutet fick jag hjälp utav äldsta sonen som fotade ryggen åt mig, kanske ska lära honom hur kameran funkar istället för han verkade tycka det var riktigt roligt.

Klänningen är så skön att jag inte ens märkte att den rynkade sig i sidan men den är lika underbar trots rynkor och bubblor, precis som jag!

Jag vill sy kläder som jag kan få att passa både mina former, mitt liv och som blir till under den tiden jag prioriterar till att sy. Om jag kommer till den punkten att allt i min garderob är sytt av mig blir det en milstolpe jag gärna uppnår men inget jag vill stressa fram.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015

turkos trikå med svanar

Jag hade ingen plan för det här tyget när jag köpte det, jag blev bara helt förälskad och kunde inte tänka mig att gå därifrån utan att en bit följde med.

Jag hade gärna haft det i den gröna färgställningen också, jag såg den i rosa och lila på syftestivalen men de föll mig inte alls i smaken, lite för sockersött. Även det här är definitivt på gränsen till att vara gör gulligull för en vuxen men jag ville så gärna sy nått till mig i det iallafall. 

Det har varit ett av de där fintygerna som jag inte vågat klippa i tidigare.

Så mjuk och så fin, känns nästan mer som ett nattlinne men samtidigt är det ju precis så som kläder borde vara, underbart mjuka. 

Klänningen är bara sydd i två stycken, ett framstycke och ett bakstycket. Jag brukar aldrig kunna sy det så enkelt eftersom mina former kräver lite mer figursydda kläder för att inte döljas utan framhävas istället. Men det är det som gör trikå så fantastiskt, det blir så enkelt och samtidigt figurpassat.

Man kan med fördel sy den här helt på en overlockmaskin men jag har sytt allt på min hushållsmaskin, det går lika bra, bara man väljer sömmar som töjer sig med tyget.

I ett försök att ta bort lite av barnklänning/nattlinne känslan ville jag ha en svart rand nertill och dessutom behövde jag göra något för att kunna förlänga klänningen till den längd jag ville ha den i. Tyget räckte inte till att klippa ut hela längden på en gång och vill man som jag, slippa mönsterpassa så är det här en ganska smidig lösning.

Jag lyxade till det och tog äkta svart siden jag hade i mina gömmor, trodde att jag skulle behöva göra en slits i ena sidan för att kunna få på mig den och gå i den men det behövdes inte. Att mixa töjbara och icke töjbara tyger går inte alltid bra men den här gången hade jag tur.

Det syns inte men jag har använt mig av franska sömmar i den svarta bården, det betyder att det inte syns någon sicksack eller overlocksöm på insidan av det svarta tyger. 

Det hade blivit väldigt ambitiöst att göra så med hela klänningen även om det går. Jag lät bli det för jag brukar alltid vilja justera sömmarna vid midjan efter ett tags användning och några tvättar, ska det vara tight så ska det vara tight på riktigt och då syr jag hellre in än låter kläderna bli liggande i garderoben när de känns pösiga på fel ställen. Men det blir svårare att sy in om det är sytt med franska sömmar så på den här lät jag bli.

En prefekt sommarklänning, bara att dra över badkläderna och lika snygg efter att ha legat i en hög i gräset som den är direkt från galgen mjuk och sockersöt som den är, älskade trikå. Med ett par svarta pumps och en skinnjacka eller svart kavaj ska den nog komma till användning även i höst.

Och så vågade jag ytterligare en gång att sy av det fina tyget, det går bra nu.

Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan

Mönster: egen design

Datum: juli 2015