Jag jobbar mig sakta men säkert igenom planerna och projekten för höstens garderob men det ä r fortfarande semester och sommarlov här hemma och prio ligger på andra ställen än att sy när orken väl finns att göra något.
Sommarlov för mig när jag var liten innebar kusiner, skärgård och segling. Så när vi nu har egna barn och de har kusiner kör vi favorit i repris. Vi har kusinerna här i drygt en vecka, minst sagt huset fullt, så vi gör det bästa vi kan. Seglar, badar, badar lite till i havet med flytvästarna på och så vill ena kusinen sy!
Hon syr alltid när hon är på besök. Det började med mössa, sen kjol, linne och så gick vi vidare med tyg i julklapp som sen blev en klänning. Nu började vi med att spendera den bättre delen av en timme inne på Ohlssons tyger i Sickla innan vi ens kom till att börja sy.
Det är härligt med barn som vet vad de vill, tills de vet det till den grad att inget de hittar duger för det finns inte exakt det de vill ha. Vi tittade på viscose, i stuvlådan med viscose, på barntrikå, på enfärgad trikå, tillbaka till stuvlådan och sen försökte vi hitta band som matchade ett tyg hon trodde kunde bli bra. Sen rotade vi band och tyg och återvände till stuvlådan. Älskar konceptet på Ohlssons, stuvarna finns stort sett aldrig på rulle innan de blir stuvar och samma stuv finns sällan kvar några dagar senare och det gör det spännande, unikt och om du orkar leta kan du hitta riktiga guldkorn.
Till slut lyckades jag smyga in ett veto i allt velande så vi landade i marinblått med vita band för att sy en s j ö m a n s k l ä n n i n g.
Klassisk, ursnyggt oavsett tappning, lite ny modell för mig i det här fallet men med så många barndomsminnen och sommarkopplingar att jag var tvungen att lägga in mitt veto.
Och som tur är älskar hon den färdiga klänningen!
Clara har aldrig behövt trä en symaskin, spolat undertråd, sprättat eller råkat göra fel när hon syr. Jag har med flit eliminerat allt det. Jag vet inte om det finns ett rätt eller fel sätt att lära barn att sy men om jag hade fått göra det annorlunda när jag var barn hade det varit att få lyckas från början och lyckas många gånger i början. Att det blir något riktigt, något fint och användarvänligt är väldigt viktigt.
Det finns ingen perfektion i sömnaden jag och Clara gör, sömmar blir snea och band blir bubbliga men nåde den vuxna som synar sömmarna eller fäller nedlåtande kommentarer om dem, hur välmenande de än må vara.
Hon syr raksöm med både tvillingnål och vanlig nål. Hon syr trikåsömmar, hon ritar av mönster, klipper och ändrar inställningar på symaskinen. Hon syr på det sätt som alla sömmerskor eller skräddare skulle vilja, hon får sy utan sånt som trasslar.
Hon behärskar pedalen med bravur. Vi jobbar på styrning men jag vet att vi har valt ett knepigare alternativ på tyg i och med att vi syr i trikåtyger.
Sen pratar vi mycket, om att pressa kanter när jag stryker linningen innan hon syr, hur man rynkar efter att hon har sytt rynktråd och jag förklarar hela tiden vad jag gör i de moment som hon inte gör än. Vi använder rätt ord och namn på det vi gör så att vi förstår varandra, vi kommer fortsätta ha glädje av att vi pratar samma "språk" framöver när sömnaden blir mer avancerad.
För Clara kommer att fortsätta sy, så mycket vet jag redan nu.
Hon vill sy, hon är stolt att kunna sy och hon har redan greppat friheten i att kunna välja själv. Så idag blev det en sjömansklänning full av sommarminnen, skärgård och kusiner. Jag och min kusin hade också sådana klänningar när vi var små, de var vita, med puffärm och sjömanskrage. De hade vi på två bröllop och jag hade den säkerligen på alla möjliga tillfällen däremellan för jag var ett sånt barn som bytte kläder lika ofta som jag bytte tankar.
Jag vet att det inte är min bardom som hon lever men jag är glad att jag får en anledning att minnas tillbaka till min.
Det sägs att 'minnen är det som hindrar dig från att gå vidare' men jag vet inte var jag skulle vara utan mina minnen och det finns så många saker jag aldrig vill glömma eller gå vidare ifrån så jag samlar på dem istället och låter dem definiera mig. Vissa kan jag återuppleva, andra önskar jag att jag kunde få återuppta men jag vill ha nya minnen också, nya drömmar och nya kläder.
